Åttonde kapitlet

Att inte bli religiös i Los Angeles

Oh, God said to Abraham, "Kill me a son"

Abe said, "Man, you must be puttin' me on"

God said, "No" Abe say, "What?"

God say, "You can do what you want, Abe, but

The next time you see me comin', you better run"

Well, Abe said, "Where d'you want this killin' done?"

God said, "Out on Highway 61"

Bob Dylan

När fan blir gammal blir han religiös, sägs det. Det stämmer inte på mig. Jag har mycket länge varit religionsallergiker, och märker inga tecken på att jag skulle tvivla på min ateism nu när jag har blivit gammal.

Jag sitter i bilen på väg från Joshua Tree till Laguna Beach och minns en tid då jag kände vad jag trodde var en närmast religiös känsla när jag körde över 200 kilometer i timmen med bilen. Med åldern har jag blivit klokare och har ingen som helst lust att uppleva någon religiös känsla på något sätt. Nu håller jag hastighetsbegränsningarna nästan löjligt noggrant. Ändå tar det inte mer än två timmar att komma från öknen till Stilla havet.

Vädret är vackert och stränderna är inbjudande även så här på senhösten, men skulle jag verkligen vilja tillbringa min ålderdom här? Jag fäller upp Mustangens sufflett och tar en promenad. Förutom stränderna lär det finnas restauranger i världsklass här enligt turistinformationen. Eftersom jag hoppade över frukosten i morse är jag tidigt hungrig och letar upp Las Brisas, som serverar skaldjur med mexikanskt stuk.  Jag frågar servitören vad jag inte ska missa i Laguna och han föreslår provning av lokala viner, valkryssning eller ett besök på konstmuseet. Valkryssning gäller stora däggdjur i havet, inte Donald Trump.

När jag avnjutit en skaldjurstallrik och en öl och fortsatt min promenad börjar jag bli rastlös och trött på Laguna Beach. Jag funderar på vilket hotell Albert Carlson, huvudpersonen i Din stund på jorden bodde. Möjligen Laguna Hotel, som ser småtrevligt ut, men jag är inte alls säker på att det är rätt. 

Jag tänker på ett citat från Albert Carlson:

”Resorna verkade på mig som narkotiska medel på en smärta: Det lindrade symptomen, men förmådde ingenting mot orsaken.”

Det ska jag tänka på när jag ska sätta katetern ikväll.

En stund senare tar jag Mustangen och styr norrut mot Venice Beach. Det börjar bli dags att lämna in bilen på ett uthyrningsställe i Santa Monica.

På vägen vandrar tankarna åter till religionen. Ett skäl till att jag ogillar alla religioner är att det är så osannolikt att det skulle kunna finnas någon gud. Istället luras människorna att agera irrationellt på grund av något som inte finns. Det skulle ju kunna vara bra om de gör goda gärningar, men som jag ser det går det att göra gott utan att blanda in obefintliga gudar i det.

Sedan finns det ju också många exempel på onda gärningar i religionens namn eller av gudsmän. Allt ifrån massmord till att ge små barn dåligt samvete för att de inte tror på gud eller beter sig ”syndigt”.

Hur gammal än denne jävla Kurt Andersson blir så kommer han aldrig att bli religiös.

Samtidigt måste jag erkänna att jag känner många goda människor både inom den kristna kyrkan och islam.

Det känns också befriande att inte tro på något liv efter detta. Det enda jag nu behöver tänka på inför min död, när den än inträffar, är att uppföra mig på ett så bra sätt att mina barnbarn kan minnas mig med stolthet.

Tycker ni att jag tjatar? Ja, men jag tänker mycket på detta.

Nu är det kväll och jag har lämnat tillbaka hyrbilen och checkat in på mitt lilla rum i Venice. Jag är hungrig och söker upp en restaurang som jag åt på när jag var i Los Angeles för några år sedan, en kinesisk restaurang som heter Mao’s Kitchen. Jag äter en sagolikt god rätt med hemgjorda nudlar och närodlade grönsaker.

Namnet på restaurangen stör mig lite. Ordförande Mao såg ju rund och glad ut, men var egentligen en elak djävul, som är skyldig till många, många människors död. Den personkult som byggdes upp runt om honom påminde också om att kommunismen i Kina hade religiösa drag.

Många människor dödades i den heliga kommunismens namn.

Idag dödas många i guds namn av IS och andra konstiga religiösa extremister. Katolska präster runt om i världen förgriper sig på barn. Under min över 70-åriga livstid har religiösa grupper krigat mot varandra på Irland, på Balkan, i Mellanöstern och i Indien och på fler ställen. Det är lätt att konstatera att fotbollskrig inte alls är lika vanliga som religionskrig.

Javisst, jag vet att många säger att religionskrigen egentligen orsakas av kamp om makt och pengar, men samtidigt har jag ett intryck av att krigsherrarna hade haft svårare att få med sig folk om de inte lurat i folk att de krigar för någon slags högre syfte.

Samtidigt som jag känner avsmak för all ondska som sker i religionens namn, så måste jag påminna mig om att det också sker goda saker i religionens namn. I dagens Sverige är nog Svenska kyrkan den organisation som starkast står upp för humanism i flyktingmottagningen och mot rasism.

Faktum kvarstår dock. Det har aldrig funnits någon gud.

Jag har inte klart för mig vilken religion som är den förhärskande här i Los Angeles. Det är lätt att få uppfattningen att det är pengar och strävan efter en vacker yta som styr människornas själar här. Men för att återigen citera Neil Young:

”There’s more to the picture than meets the eye.”

Jag är sugen på att försöka leta efter lite mer än yta här. I den mån det går utan bil. Imorgon ska jag i alla fall försöka ta en buss till förintelsemuseet. Om jag hinner vill jag också försöka se Paul Getty museum, där alldeles för mycket pengar har förvandlats till odödlig konst, om jag förstått det hela rätt.

Innan jag somnar bläddrar jag rastlöst i min nerladdade e-bok av Vilhelm Moberg, Din stund på jorden. Även om jag har läst den flera gånger förut, så har jag glömt en hel del. Men jag gillar den verkligen fortfarande.

Året är 1962. När boken börjar är det sommar Det visar sig att huvudpersonen Albert Carlson bodde i rum 20 på Eden Hotel på Cleo Street alldeles vid havet. Han gläder sig åt att höra ljuden från vågorna. Han inser att han har en kort tid kvar att leva och tänker inte mycket framåt utan försöker och lyckas i någon mån att förlika med det som varit. Framför allt tänker han på sin bror Sigfrid som dog ung. Han vårdar det ljusa minnet av när bröderna var ute och fiskade i hembygden. 

Albert är skild från två fruar och har två söner som sällan hör av sig. Han går och väntar på att det ska komma fysiska brev från sönerna. Tempot är ett annat än idag. Under över 40 år i USA har han besökt hembygden bara tre gånger.

Hösten kommer.

Albert Karlson är påtagligt ensam, tror inte på Gud, kan inte sova riktigt så han äter sömntabletter. Ändå tycker han att han har förlikat sig med både livet och döden.

Jag bestämmer mig för att läsa boken om Albert fler gånger.

Här i Venice är det kväll igen. Nu har jag gått till en italiensk restaurang nära där jag bor. På Barrique som den heter är det inte billigt, men jag är beredd att betala 36 dollar för vildsvinskotlett med hallonsås.

Idag har jag varit på förintelsemuseet som var så intressant att jag inte ens brydde mig om att ta reda på hur jag kunde ta mig med buss till Paul Getty’s konstmuseum. Jag tog så mycket tid på mig att det inte fanns utrymme för ännu ett museum.

Däremot har jag tagit reda på att det är ganska bra förbindelser med buss från Los Angeles till Tijuana. Det tar ungefär fyra timmar, och skulle kunna funka att stanna sex eftermiddagstimmar i Mexiko.

Ett problem är att det är tre mil, en halvtimme med taxi, från Venice till Greyhounds station i centrala Los Angeles. Den här staden är, som någon uttryckte det, som Tranås på Smålands yta. De flesta husen är två-tre våningar höga och staden breder ut sig mil efter mil.

Det visar sig också att uppehållet i San Diego bara är tio minuter. Jag skulle vilja se mer av den staden, där det lär gå att köra bil utan tak året runt.

Jag kollar och inser att det finns en liten biluthyrningsfirma i Marina del Rey bara en kilometer från mitt lilla hyresrum. När jag har kollat att jag får köra hyrbilen över gränsen, så jag bestämmer mig för att köra bil till San Diego och Tijuana och tillbaka hit imorgon. Jag lyckas boka en liten billig bil via telefonen medan jag väntar på kaffe och ett litet glas strega. Den söta stregan smakar utsökt till det goda kaffet.

Den söta lukten av marijuana, som följer mig hela vägen hem till mitt boende, är inte alls god.

Efter två timmars bilkörning längs en väg som inte är riktigt lika vacker som highway 1,mellan Los Angeles och San Francisco, är jag framme i San Diego.  Jag kör runt lite rastlös kors och tvärs och gillar det jag ser, men får ingen lust att parkera och gå runt så jag svänger ut på highway 5 igen och en halvtimme senare är jag i Tijuana och kan bete mig som en idiot genom att pricka av Mexiko på min världskarta.

Vad ska jag göra i Tijuana?

Jag har hittat en lista på tio aktiviteter som inte innefattar att dricka tequila. Stadens kulturcentrum, Cecut, blir mitt första val. Jag skippar stranden, eftersom jag inte tror att det är så bra för prostatan. En rundtur med buss ger mig en överblick. Marknader är inte min grej, men jag kan inte låta bli att göra ett besök på påvens marknad, där jag faktiskt får anstränga mig för att inte köpa lokala hantverk. För att följa upp mitt religiösa tema går jag också in i Catedral de Nuestra Señora de Guadalupe utan att bli på något vis berörd.

Jag inser att jag borde övernatta här i Tijuana för här finns mer att se, men när det börjar mörkna kör jag tillbaka till Venice och parkerar hyrbilen vid uthyrningsfirman kontor och går resten av vägen.

Nu känner jag mig lite som en amerikansk eller japansk turist som försöker se Europa på en vecka.

Frågan är om jag ska stanna här en natt till eller om jag ska skynda vidare till San Francisco. Jag har inte tänkt så mycket på att försöka få tag på någon representant för Neil Young så jag bestämmer mig för att stanna här även imorgon för att organisera resan vidare.

Förmiddagen därpå vandrar jag barfota längs stranden från Venice till Santa Monica. Innan jag gick iväg hann jag skriva till några adresser som skulle kunna sätta mig i kontakt med Neil Young. Jag har bokat en bussbiljett för imorgon och jag har dessutom kontaktat Megans kompis i San Fransisco och bokat några nätter i hennes stora lägenhet i North Beach.

Det är inte alls självklart att det skulle vara så här varmt ens i södra Kalifornien så här sent på året men jag har tur. Nu njuter jag av att känna den mjuka sanden mot mina fotsulor, av ljudet från vågorna och av att hämningslöst kunna vara lite gubbsjuk och i skydd av solglasögonen kunna titta på de många vackra kvinnor som också är ute och går lättklädda längs stranden.

Tankarna går åter till religionen. Finns det någon religion med en sund syn på sex? Som barn fick jag lära mig att nakna tanter var väldigt syndigt. Islam verkar flera snäpp värre när männen kräver att kvinnorna ska dölja sig nästan helt för att de inte ska bli upphetsade. Hur IS-galningarna får ihop den med att hålla unga tjejer som sexslavar är ännu mer obegripligt. Nyligen läste jag att även den judiska församlingen i Stockholm diskuterar hur de ska kunna skilja männen och kvinnorna i synagogan. Buddismen lär predika att sex inte ska missbrukas och hålla det lite öppet vad som är missbruk.

Många religioner verkar märkligt intresserade av hur folk har sex. Av någon anledning fördömer många profeter att män ligger med män och, något minde ofta, att kvinnor ligger med kvinnor. Det tycker jag är ett osunt intresse för andra människors sexliv.

I min höga ålder kan religionernas negativa syn på kärlek och sex nästan kvitta, men ändå bidrar det till min negativa inställning till religioner.

Efter en rejäl långpromenad är jag tillbaka i mitt lilla rum i Venice och kollar om någon av Neil Youngs anställda har hört av sig. Nej, inte ännu.

Jag googlar och hittar Larry’s gastropub nära mitt lilla rum. Där satsar jag på pizza med vild svamp och hinner pröva flera sorters lokalt öl. En plantering med krukväxter som jag tror kallas för svärmors tunga pryder lokalen på ett lite tveksamt sätt. Växterna misspryder lokalen rent ut sagt.

Jag sitter i baren, men ingen gör något försök att tala med mig. Vad har hänt? Nu skyndar jag hem till min dator istället.

Ur Kurt Anderssons facebook

Martin Franklin, Atlanta

Now I am back home and have spent five days taking long walks and eating much less. So far I feel fine. I am sometimes very hungry, but I try to think of something else, take a short extra walk or go to a movie or a concert. I am very optimistic about my new life and I will report all progress and failures here at facebook.

Mary Jackson, Dallas

Hi Kurt! I am glad that you found the Holocaust museum interesting. It is sad but important to keep those memories alive.

You did not write very much about what you saw in San Diego and Tijuana. Did you find it boring or were you out of inspiration?

Sonny Smith, Memphis

Now I am back from New York and I feel like a new life started. I guess it will be more difficult to sing the blues now that I feel so happy. Tom and Jerry are joking and telling me that maybe we should change style and name. What do you think about being the Country Siblings. I am not sure that the bar owners on Beale Street would like that. Maybe we could move to Nashville and perform at Lower Broadway. I am joking.

But now as we have got a contract with a record company as the Blues Siblings I guess we would have to forget all about singing country music,

Robert Nelson, Kansas City

Hi Kurt, now I have tried to discover some Swedish music at You tube. I really liked that guy Thastrom and also Hakan Hellstrom. And I found someone you did not tell me about: Laleh. She is fantastic singer with a great charisma. Have you heard of her? What can you tell me about her?

Fakta om Los Angeles

• Los Angeles ligger i delstaten Kalifornen. Huvudstaden i Kalifornien heter Sacramento. 

• Los Angeles hade 3 884 miljoner invånare 2013.

• University of California i Los Angeles har cirka 45 000 studenter. 

• Film- och TV-industrin är stor i Los Angeles. Här finns bland annat Universal Studios.  Det finns också en högteknologisk industri, som bland annat arbetar som underleverantörer till IT-industrin. Här tillverkas också livsmedel och möbler.

• I Los Angeles finns världens första Disneyland.

Läs mer på www.losangeles.com