Efterord

Att komma hem till gården i Småland

Nattens flygning från Washington till Köpenhamn går rimligt smärtfritt för Kurt. Det blir många toalettbesök, men de smärtstillande tabletterna gör att han kan uthärda och antibiotikan bidrar till att blåsan mår lite bättre. Planet landar på Kastrup tidigt på morgonen och Kurt tar Öresundståget upp till Småland. Han är lite överraskad av att ID-kontrollen är så slarvig och misstänker att det beror på att han ser så skandinavisk ut.

En kompis skjutsar honom från stationen hem till gården. När Kurt kommer till gården redan vid lunchtid är hans fru på jobbet och försöker bota patienter, som har ont i kroppen och själen.

Egentligen är Kurt riktigt trött efter att bara ha sovit knappt en av de tre sista nätterna. Dessutom har han känt sig pressad av sin smärtsamma urinvägsinfektion. Tillfälligt känner han för att gå och lägga sig och sova, men bestämmer sig för att sömn är överskattat. Det finns en hel del att ta itu med utöver att packa upp och köra några tvättmaskiner.

I brevlådan ligger ett kuvert från urologmottagningen, som innehåller en kallelse till ett kirurgiskt ingrepp, en hyvling av prostatans insida, fem dagar senare. Kurt drar en djup suck av lättnad. Det ska bli så skönt att slippa de två dagliga katetrarna. Sedan inser han att han måste bota sin urinvägsinfektion innan kirurgen kan ge sig in och hyvla på prostatan.

Han ringer direkt till urologen och får en tid redan i morgon bitti för att kolla infektionen.

Sedan ger han sig ut i skogen för att se vad den senaste stormen ställde till med och för att känna dofterna av mossan och träden, hans mossa och hans träd. Det visar sig att den mesta förödelsen från höststormen är åtgärdad, så han går hem och börjar förbereda en riktigt amerikansk middag till sin fru som väntas hem vid 19-tiden.

Då tänker Kurt bjuda på bönburgare, pommes frites och APA, american pale ale. Han hittar det han behöver mest som halvfabrikat i frysen och påbörjar matlagningen. Han passar på att duka bordet och funderar på om han kan hitta en dessert.  Jo, han hittar en frusen äppelpaj och ett öppnat paket glass. Han känner sig ”as american as apple pie”.

När allt är under kontroll sätter han sig och går igenom resten av posthögen. Mycket är adresserad reklam från olika hjälporganisationer. Det mesta går direkt i pappersåtervinningen. Kurt och hans fru är generösa månadsgivare och brukar inte intressera sig för tillfälliga utskick. Bara några nummer av hans favorittidskrifter lockar honom att läsa.

Kurt ser fram emot att få berätta för sin fru om sin resa. Han har visserligen skickat dagliga rapporter till henne, men det finns ändå så mycket mer att berätta. Snart ska frun också gå i pension och Kurt ser fram emot att de kan börja resa tillsammans.

Vart ska deras första resa gå? Japan kanske? Eller Australien?

En annan sak han ser fram emot är att höra fruns småländska dialekt igen. I USA har alla uttalat han namn med ett amerikanskt r och ett långt ö, Köört. Nu tycker han att det ska kännas hemtrevligt att höra frun kalla honom Kutt på småländskt vis utan något r alls.

Han ringer till döttrarna och berättar att han har kommit hem till gården och att allt har gått bra. De har följt honom noga på facebook, så de har inte så många frågor. Han ringer också till barnbarnet som han skypade med häromnatten. De diskuterar om vad de kan göra tillsammans för att förbättra skolan. Kurt känner sig entusiastisk och ser fram emot ett roligt och meningsfullt samarbete med barnbarnet.

Det dröjer innan frun kommer hem. Hon vill aldrig lämna vårdcentralen förrän väntrummet är tomt. Den här dagen är det högsäsong både för influensaliknande sjukdomar och för hypokondri – eller hälsoångest som det heter numera.

Kurt reser sig för att gå och hämta en öl. På väg mellan kökssoffan och kylen är det som om någon trycker på en knapp. Allt blir inte alls bara svart. Istället försvinner hans medvetande för alltid.

Kurt faller död ner på golvet.

Obduktionen visar senare att han har drabbats av en massiv hjärnblödning.

På Kurts begravning spelas uteslutande musik av Neil Young. På gravstenen står enligt Kurts eget önskemål ”Det är bättre att brinna än att tyna bort” fritt efter Neil Young. Änkan hade gärna velat skriva ”Tror ni mig nu?” på gravstenen för att markera att Kurt inte var den hypokondriker han ibland anklagades för av en del släktingar.

Kurts aska förväntas ligga under den gravstenen. I verkligheten har hans änka olagligt spridit askan i hans skogar. Hon visste att det var det han ville och lyckades i ett obevakat ögonblick tömma askan från urnan i en annan burk som hon sedan smusslade ner i sin handväska. För att den officiellt gravsatta urnan inte ska vara helt tom ersatte hon askan med Kurts egenhändigt rostade müsli.

Änkan ser det som en typ av civil olydnad som inte skadar någon annan.

Kurt har också fått en stor digital gravsten på facebook. Änkan har låtit Kurt vara kvar där, trots att hon vet hans lösenord och skulle kunna stänga hans konto. Hon tror att han skulle gilla att det ska bli ett forum för alla hans vänner att berätta roliga historier om Kurt.

Hans facebooksida fylldes snabbt efter hans död av samma texter: RIP Kurt Andersson. Vila i frid Kurt. Många har också varit mer personliga.

Gunnar, en gammal grinig granne som är Sverigedemokrat har länge retat sig på att Kurt har argumenterat både för en generös flyktingpolitik och höjd skatt på diesel. Grannen skriver på facebook något som antyder att han önskar att Kurt ska få brinna i helvetet.

Änkan går in och svarar i Kurts namn:

”Här i himlen är det precis lagom varmt, cirka 30 grader, och solen skiner dygnet runt. Varje dag får vi välja mellan tre maträtter, en italiensk, en indisk och en libanesisk. Alla viner är ekologiska och vi får alltid ett glas likör till kaffet. På mitt rum har jag tillgång till internet så jag lyssnar och tittar på Neil Young via youtube varje dag.

I dagrummet har jag träffat många spännande människor: Martin Luther King, Marilyn Monroe, Robert Kennedy, Dusty Springfield, Elvis Presley, Edith Piaf, John Lennon och fler.

En annan fördel här i himlen är att jag har blivit ung och kåt på nytt. Jag har träffat flera trevliga kvinnor, som verkar seriösa, smarta och söta. Jag trivs.

Gunnar! Gud hälsar till dig att trots att du är en grinig gammal gubbe så är du också välkommen hit. Fast du måste vara beredd på att umgås med människor av alla nationaliteter och om du envisas med att köra din skitiga dieselbil kommer du att hamna en trappa ner.

Kram!”

Änkan fnittrar förtjust när hon publicerar detta sista inlägg från Kurt.  Hon vet att han skulle ha gillat det.